Det är nyårsdag och man förväntas väl redan ha börjat förverkliga de nyårslöften man något lättvindigt föresatte sig sent på nyårsaftons kväll. Mina nyårslöften i år handlar dock inte om sundare ätande, regelbunden motion eller mer sömn (även om allt det nog vore förnuftigt). Jag har lovat mig själv tre saker som nyårslöften:

1. Jag lovar att inte kräva uteslutning av någon annan socialdemokrat. Jag har ofta bestämda åsikter och tycker att jag står för balanserade och genomtänkta socialdemokratiska värderingar. Men jag inser att det finns andra som inte tycker att jag har rätt, på samma sätt som att jag ibland tycker att andra socialdemokrater har fel i någon fråga. Det tycker jag är sunt; därför lovar jag att aldrig någon gång under 2012 kräva att någon annan ska uteslutas ur det socialdemokratiska partiet. (Ska kanske påpeka att jag inte heller tidigare krävt att någon som tycker annorlunda än jag ska uteslutas ur partiet.)
2. Jag lovar att jag tydligare ska ta fajten mot dem som hetsar mot andra partikamrater. Att andra socialdemokrater är kritiska mot ett eller annat tycker inte jag är fel; och i ett läge när S har cirka 25% stöd i opinionen och när förtroendet för vår partiledare och statsministerkandidat är nere på 16% vore det märkligare om ingen hade någon kritik att framföra. Men de som vågar yttra sig om problemen i vårt parti utsätts för mycket hets och många hårda ord. Partiet behöver fler kärleksfulla kritiker; därför lovar jag att jag ska ta fajten mot dem som försöker göra vårt parti tystare, som försöker sänka taket för den partiinterna debatten.
3. Jag lovar att jag aldrig någon gång under 2012 ska sopa partiets problem under mattan. Ytterst få kan på allvar anse att Socialdemokratin inte har problem. Några försöker måla upp en fasad av att inget är fel (att allt t ex handlar om en kampanj från borgerliga medier). För de hundratusentals svenskar som mycket väl kan tänka sig att rösta på socialdemokraterna; om det inte vore för att vårt parti just nu sköter så mycket så dåligt (Ulf Lundell och Ernst Kirschsteiger är bara två av de mer namnkunniga) minskar den typen av skönmålning bara förtroendet för vårt partis förmåga att lyssna och förstå signalerna från folk och samhälle. Därför lovar jag att jag inte ska medverka till sådan skönmålning.

Nu är det i och för sig en rimlig invändning att till skillnad från nyårslöften om sundare ätande, regelbunden motion eller mer sömn så innebär inte de där löftena så mycket nyordning i mitt liv. Good point. Jag har aldrig krävt uteslutning av andra socialdemokrater, jag har tagit fajten mot partikamrater som hetsar (fast jag kan nog göra det ännu mer) och jag har inte låtsats som om allt är okej inom Socialdemokratin.

Men jag lovar likväl det där, även om det kanske mer har formen av en nyårsförhoppning: för tänk vad skönt det vore om varenda partimedlem i det socialdemokratiska partiet (och ytterligare några sympatisörer som inte är medlemmar) gav de där tre löftena inför det nya året. Tänk vilken skillnad det skulle göra i den socialdemokratiska debatten. Och tänk vad skönt det vore om socialdemokrater faktiskt kunde prata om vad som borde göras, istället för att diskutera om vem som får ha en eller annan åsikt och huruvida man i så fall får säga den offentligt. Men det är väl en from förhoppning, antar jag.